Det är inte jag som är konstig, det är ni.
Jag har slutat att ignorera era dåliga sidor, jag ser dom nu! Det får mig att tänka på hur jag egentligen tänkte förr...
Jag ser exakt allas dåliga sidor just nu. Till och med mina!

Det finns inget positivt i livet just nu. Inte ens gitarr...
Jag vet iallfall att jag vill flytta till Australien.

Jag ska sluta inbilla mig och tro att du ens bryr dig. Ja, jag går på det varje gång att du gör det, men jag orkar inte mer. Jag har inte så mycket energi kvar efter allt det här.
Jag ska, som jag föreslog för länge sen, göra det nu!


Haha att jag kunde kalla henne vän. Och att hon säger "Ja, det klart jag vill." fast ändå är exakt likadan. Jag säger så här: Gå vart du vill, EXAKT vart du vill men inte mot mitt håll, inte när du beter dig så här!

Det var nationella idag förresten... Snacka om att det var lite tid! 80 minuter.  Det är ingenting för ett sådant prov! Vi får mer tid på vanliga tester!
Jag tror att om jag stannat 1 timme till hade jag varit mentalt skadad, var oehört trött.

Förresten har jag tänkt på en sak... Hur kommer det sig att alltid tonåringar hamnar i depression? Varför händer inte det barn under 7 år? Det börjar alltid vid 8 års åldern! Är det så att hjärnan utvecklas där känslor är inblandade? Jag vet inte, men ganska intressant... Vill egentligen inte ha svaret! Lev livet som du får det. Gör det bästa av det om det går.

Jag tror att jag vill sova i två veckor och sen vakna som en bortglömd människa. En ny värld där alla har glömt mitt namn, min ålder och vad jag kan och inte kan. Jag vill glömmas och glömma! Lära känna folket på nytt, ta en annan väg. Fast problemet är ju att jag kommer göra exakt samma sak, och det slutar inte bra!!!

Jag tror (inbillar mig, egentligen tror jag inte för jag vet men det är kul att tro) att det finns en parallell värld. Där jag finns, ni finns men gör inte samma sak. Exempel jag kanske är kung i en värld och en slav i den andra eller där jag är en fullkomligt galen seriemördare och i en annan en hjälte som hjälper skadade.

Jag tycker verkligen att det är synd (inte skam, utan synd som haha vilken loser), för mig, att allting har skett så här. Att jag ser allt negtaivt och inget positivt med människor längre. Att jag slutat tycka om och börjar ogilla. Men jag tror jag vet varför! Ni kan självklart skuldbelägga mig om ni så mår bra av det, men jag tar inte åt mig för jag vet att det inte är jag som bör skuldbeläggas. Men jag tillåter er, för att ni ska vara glada.


Jag ska berätta en sak ang. min blogg. Det är så att jag inte skriver som normala personer gör, d.v.s. min dag. Jag skriver lite gåtfullt har folk sagt. Jag gör det för att fel personer läser min blogg, eller egentligen läser inte så många men OM fel personer skulle läsa så vill jag inte att de ska göra det.
Desto mer de vet, desto mer är man sårbar! Därför är det bäst att de nära vet mer än de andra.