När saker känns fel och man fortsätter ändå för att man måste
Vad ska man göra om det man gör känns fel? Sluta? Det låter rätt, men varför gör det inte just i den här situationen...? Är det för att vårat system fungerar så, eller är det fel på mig? Jag skulle hellre vilja dela min musik, bo vid en strand i Australien och bara leva ett liv som känns meningsfullt, få göra det jag vill. Men istället måste jag gå i skolan som känns så fel just nu! Sen efter skolan skall jag jobba med något som antagligen också kommer att kännas fel? Eller...?
This day, was no different from the others
This time I can't hold it anymore
I just want to scream your name
Just to make it clear for you how much I do burn inside
You take it all away, but don't forget who I am
I know I'm not there, but don't let me stand here all alone
This day, was no different from the others...
When I wake up all I can feel is coldness
Take me away! I've got nothing left to say, just take me away!
I try to make my way to you but still I feel so lost
I don't know what else I can do
Take me away! I've got nothing left to say, just take me away!
You're everything I need and more
Varför vill man bli hörd?
Oh baby I can't forget,
Those tears you created
I don't know too much about love baby now
But I sure know I did no wrong
Some people say love is just a gamble,
But I know, that it's more than less
I've seen it
Sometime I get so worry,
that I wanna sit down and cry myself to sleep
I'm not that sure, you might be surrounded by birds with music
I walk thousands mile,
Just to find out, so that's why
I wish I had different shoes
Although I walk this way, you're everything I need and more.
Tell me why
När snön smält lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!
När blommorna blommat klart lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!
När löven faller lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!
När snön smält lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!
När.............
Allt vi gör känns ganska meningslöst när vi kollar bak i helhet... (Eller?) Jag undrar när min tid kommer då jag kan ta ett djupt andetag och se bak i mitt liv och känna känslan att jag lever.
För just nu känns det som att vi:
Födds -> Går till skolan -> Går till skolan för att jobba -> Jobbar för att få pengar -> Har pengar för att leva. (PUNKT)
Vad lever vi för? Vill så jätte jätte jätte gärna veta!
Remember that song?
Man lär sig något nytt hela tiden, det är en självklarhet.. Men en sak som inte är en självklarhet för alla är att man måste dra några vita lögner för sig själv.. Annars kommer man ingenstans! T.ex. tappat motivationen för skolan och inte pluggat till ett prov, så istället för att inte gå, så får man ljuga och säga till sig själv: Jag kan detta! och gör så bra man kan. Det räckte för mig iallfall, utan att ens öppnat boken för psykologin klarade jag ett svårt prov.
Det här provet fick mig att tänka på en sak som jag själv kom på...
Allt vi är; är våra minnen!
Men fan! FAN VAD JAG VILL HA MUSIK!! Herregud vad allt går segt ibland!
If I see you agian, I promise I'll say hi to you
You may not be fooled, but I can see it in your eyes
I'll follow you where ever you go, as long I'm wanted
Don't you miss those memorise we have togheter..
I'll practice all day long, just for you, so you can hear
Feeling down, take my hand and walk with me
Do you belive in miracles, like it is our destiny to be?
Just don't let me cry..
(don't even bother trying to understand)
I'm sure it can't wait!
"Jag kan inte sitta still"
Alltså herregud jag känner till och med av det! Jaaaäääääävlar bara så lite kvar, men kan inte hålla mig längre!
Life starts when you want it to.
...Jag fick precis höra att man inte ska ta livet så seriöst, man kommer inte ut ur det levande.
All snack om att man inte kan förändras och sådant... Jag tror verkligen inte att man är samma person som man var igår. Man bygger på, förändrar eller tar bort saker från sitt personlighet. Saker ändrar.
Detta är vad man lär sig: Det finns en stjärna (det är du), över den är det dimma (det är vad du tror om dig själv = skit som förstör för stjärnan att glänsa), och över dimman finns mer saker som förstör... Så dimman och det som är över dimman kan förändras när du är med något speciellt (ändrar miljö), alltså du blir snällare, elakare eller något sådant. Men sen sakta byggs på igen och blir detsamma... Så du är alltid den du är. SÄGER DEM!
Jag tror att du är stjärnan, och över stjärnan finns dimman, det du tycker om dig själv. Lyckas du få bort dimman är du dig själv med andra ord och "lyser av självförtroende!". Men jag tror att du förändras för varje dag. Du kan vara den snällaste personen i din miljö ett år, och nästa vara en helt annan. Sen att folk förväntar sig att du är den snälla igen där.. Det vet jag inte, tror den kan försvinna beror på vad du har varit med om.
Varför tror jag att man förändras? Jo för att personligheten man får, när byggdes den? När man var ung.. Men vem bestämmer att den slutar skapas bara för man är över 18? Jag tror den slutar tills man är död.
Men egentligen, vem fan bryr sig... Måste sluta tänka så onödigt. Internet suger..
Jag vill flytta bort, jag vill leva på mitt sätt. Ehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh?
I wish you were real
Det finns stunder man vill minnas, det finns känslor man vill känna hela tiden, det finns ställen man vill besöka..
Det finns allt, men varför ser vi det dåliga medan vi lever, och det bra på en skärm? Handlar allt om att supa och glömma?
"Glömma och förlåta"
"Glöm henne"
Men fuck glömma, glömmer man så har man inte levt! Minnet är en del av det som gör dig till dig. En del som gör mig till mig! Glömmer jag vad jag åt igår, så åt jag inget alls! Så enkelt är det. Glömde jag hennes telefonnummer och kan aldrig få det igen utan att fråga om, så har jag aldrig frågat! Fatta, man ska inte glömma! Men man kan gå vidare med livet, fast med minnet i behåll - på så sätt lär man sig av sina misstag!
Jag tycker det iallfall!
Det är viktigt att inte glömma sina egna tankar, oavsett om de är ovettiga... För att slippa tänka om dem igen.. Jag glömmer det, eller så förlåter jag för enkelt... Men varför tänker jag så mycket onödigt?!
På gång med en ny låt, denna är riktigt bra så den kommer bli något som jag kommer minnas. Jag är stolt över en innan och denna, men ingen av mina låtar har en RIKTIG text, en text som inte går att sudda...
Ska en vacker solig sommardag, medan kroppen sakta fuktas ned, och sitter lutad mot en stor sten nära sjön, skriva en fin dikt och göra om den till en låttext, det lovar jag mig själv!
minne; (D, A, Bm, G)
Don't burn it..
Fan vad det suger! Det suuuuuuger! Så jälva dåligt att vara sjuk...
Man tänker; Fett nice, man slipper skolan och kan se tv! Men min hals brinner så varje gång jag hör skådespelarna överdriva med rösten får jag jätte ont i halsen av tanken...
Men fan jag kan inte sova, jag kan inte vara vaken! Vad ska jag göra? SKITTTTTTTTTTTTTTTTTT ATT VARA SJUK!
Aja väntar tills det börjar bra program på Disney Channel.. haha, det är skit filmer nu på morgonen! Dampar på TV Shop!
What an embarrassing way to go
Snart är det nyår.. Jag bör duscha och fixa till mig och de.. Men jag vet inte, jag vill inte.. nu?
Det är läskigt, nyår.. Det är 2010 om några timmar!! Seriöst, det var 2006 igår?! Tiden går för fort.. Snart är jag 35 och undrar vad jag gjort med livet. Eller? Jag har iallfall ett löfte, hoppas jag kan hålla det. :)
Men självklart har jag hållit på med musiken! Men inte lika mycket som jag trott under det här lovet, allt är så fucked up efter att ha sömnproblem som gjort att jag vänt på dygnet! Jag förståååår inte, SOV BARA?!
Men har startat min musik sida nu, äntligen öppen! Bara folk kommer så...
Men just nu lyssnar jag på en riktigt jävla bra låt, gör att jag mer vill köpa den där akustiska gitarren..
Här är texten som poppar upp i mitt huvud av låten (han sjunger inte så, men liknande - gjort egen..);
I knew I would have to
Admit that I was wrong
I decided to talk no more
And, I know.
What an embarrassing way to go.
Oh no, I tried
The luck was not on my side
He wants to believe he has no soul
No home.
I knew it would come to this
I just know I would have to walk away
And, I know.
What an embarrassing way to go.
Oh and I had this thing
That I lost in September or so
I miss you less than that, you know
Just another song of mine
I thought my problems would just dissipate
And all my pain would not be in vain
I hope that the sadness will get bored and go away
I play on my guitar and sings my thoughts to myself
But I hate to say, that I'm still feeling a bit low
I thought that time would make me heal agian
But I keep reminding myself about you
I need to walk away, to not look back agian
So all my pain would not be in vain
And what should I say when you're okey and I am not
But I just have to face it
That you're not supose to be the one
I have to find a place that makes me warm
So I can be able to know what to do
(Omredigerar hela tiden... Den måste ju vara bättre än så här?!)
Testa, det är kul.
Idag har jag läst väldigt många kända och bra citat, men många av dem stämmer inte överens med mitt tanke sätt.. Men det var en som jag fastnade på; "En man vid 50 års åldern som ser livet på samma sätt som vid 30 års åldern har slösat bort 20 år av sitt liv."
Tänk om jag blir så...? Det går inte ångra sig precis...
Egentligen borde jag hålla på skriva min engelska novell så engelskan iallfall ser lite mer proffesionellare ut så jag kan skriva bättre på uppsatsen.. Men jag orkar inte..
Lov snart, håller ut!
Om jag glömmer vem jag är, då kan jag aldrig mer se.
Du påminde mig en gång i tiden vem jag är.
Den du var, är inte den du är.
Jag tänker på dig, men inte dig som nu,
då du inte existerar för mig som förr.
Pilarna pekar åt olika håll, och vilken jag än väljer,
så hamnar jag vid min nuvarande plats.
Stilla natt, där snön är vatten som fångats,
där jag, sakta kommer sjunker in i -
för jag har glömt vem jag är.
Vart är du?
One tiny thing, can change the whole system in your head!
Min frånvaro ökar, min motivation minskar.. Vad händer?
Egentligen är det lugnt, jag ligger inte så dåligt men det måste ju gå bättre i skolan!
Men min sport-känsla har ökat oerhört! Musiken är detsamma, på topp!
Idag har jag så ont att det inte går att nämna en muskel jag inte har ont i! Först fotbolls träning i onsdags, sen i torsdags var det fotbolls match i skolan och efter det gym och det blev rätt hårt, jag visste inte ens att jag kunde lyfta så mycket. Vi kom hem klockan 7. Sen idag var det innebandy turnering (Lucia cup) i skolan, vi kom till semi-final i år, igen. Fan vad grymma vi är hahaha, herregud att vi ens kom så långt - en innebandyspelare i vår klass och i dem andra lagen är det bara innebandyspelare, dem alla spelar i lag. Men iallfall, under hela den där turneringen så kämpade vi så mycket att jag fick sendrag i alla muskler! Man springer ju som fan på innebandy, no time for rest. Men imorgon är det en till lucia cup, fast den här gången min sport - fotboll! 5 timmar bara lucia cup imorgon.
Så här aktiv i sport har jag fan inte varit på ett tag, och han som är innebandy spelare sa: "Welcome to my world!"
Men herregud vad jag har mycket att göra i skolan! Jag orkar inte meeeeeeeeeeer! Jag fattar inte hur jag ska klara det? Hamnar snart i mentalsjukhus.
She's was like a beauty queen from a movie scene, I said don't mind, but what do you mean I am the one!
Just let me stay and bleed here
Dem är äkta och jag minns dem tydligt... Jag brukar inte drömma, men vid en lång period nu har jag börjat få massvis med drömmar. Det är sjuka och konstiga drömmar! Jag minns dem tydligt och det känns som om jag är vaken. Men nu, JUST NU har jag glömt vad jag drömt idag tidigare... Kan ha varit för att min pappa väckte mig med för högt ljud.
Men en sak jag kommer ihåg är känslan när jag vakna; "Har jag ens sovit?!!?!"
Då tänkte jag på... När man sover, vilar man kroppen, men hjärnan jobbar fortfarande, men inte lika mycket - men när man drömmer, vilar den ens?
Det är så häftigt hur vi människor är egentligen, alla så lika och ändå så olika.
Filosofera kan göra en dummare än man var innan man börja ställa frågor och försöker svara på dem!
Why is this still happening to me?
Allt är varmt, förutom dina händer som är iskalla. Du använder dem för att svalka dig. Men ingentingen kan stoppa denna känsla!
Du undrar varför du reagerat så som du gör? Du frågar dig själv samtidigt som du bara låter allting sakta tystas ner. Du hör inte vad dem säger, du tänker bara på en och samma sak; det som orsakade din rädsla.
Då det du är rädd för sakta går sin väg, så känner du lättnad.
Efter fem långa minuter saknar du samma känsla! Du vill ha tillbaka det!
Why is this still happening to me?
What have I've done to deserve it?
Do you want me to suffer?
Finding a diamant ring in the ocean might be easier than I thought!
Shadow, please talk to me!
Tack till förslaget för filmen, riktigt vacker! Efter Braveheart kommer 500 days of Summer! Jävligt fin film, tyvärr var slutet irriterande! Sista minuten borde bara klippas bort så är den PERFEKT!
Jag har lärt mig massor idag fastän jag bara varit i en och samma plats.
Min kompis frågar varför jag är så? Han kom hem till mig och såg min MSN-konversation. Han sa: "Varför? Varför skriver du inte - Hej, vad gör du?, du ska alltid skriva "hur är livet?"
Det han menar är att jag alltid komplicerar saker och ting. Jaha..? Vart går man för att fixa det problemet?
Dark, dark night,
Silence me with your cold winds
Make me wonder why.
Make me think, think how
Will the pain look for a place, high above myself?
When you're happy and your on the end of the road.
You lost your sense of control, will you think the faith will end you?
What do your mind tell you about the past?
If you try to live on your own, when you both walks different directions.
Try not to forget, that in my mind
You are someone.
Make no sense
Lost my control
