Det finns stunder man vill minnas, det finns känslor man vill känna hela tiden, det finns ställen man vill besöka..
Det finns allt, men varför ser vi det dåliga medan vi lever, och det bra på en skärm? Handlar allt om att supa och glömma?


"Glömma och förlåta"
"Glöm henne"

Men fuck glömma, glömmer man så har man inte levt! Minnet är en del av det som gör dig till dig. En del som gör mig till mig! Glömmer jag vad jag åt igår, så åt jag inget alls! Så enkelt är det. Glömde jag hennes telefonnummer och kan aldrig få det igen utan att fråga om, så har jag aldrig frågat! Fatta, man ska inte glömma! Men man kan gå vidare med livet, fast med minnet i behåll - på så sätt lär man sig av sina misstag!
Jag tycker det iallfall!

Det är viktigt att inte glömma sina egna tankar, oavsett om de är ovettiga... För att slippa tänka om dem igen.. Jag glömmer det, eller så förlåter jag för enkelt... Men varför tänker jag så mycket onödigt?!

---

På gång med en ny låt, denna är riktigt bra så den kommer bli något som jag kommer minnas. Jag är stolt över en innan och denna, men ingen av mina låtar har en RIKTIG text, en text som inte går att sudda...
Ska en vacker solig sommardag, medan kroppen sakta fuktas ned, och sitter lutad mot en stor sten nära sjön, skriva en fin dikt och göra om den till en låttext, det lovar jag mig själv!
minne; (D, A, Bm, G)