När snön smält lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!

När blommorna blommat klart lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!

När löven faller lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!

När snön smält lovar jag att ta steget fram, göra det jag lovat mig själv, se världen och leva!

När.............

Allt vi gör känns ganska meningslöst när vi kollar bak i helhet... (Eller?) Jag undrar när min tid kommer då jag kan ta ett djupt andetag och se bak i mitt liv och känna känslan att jag lever.

För just nu känns det som att vi:

Födds -> Går till skolan -> Går till skolan för att jobba -> Jobbar för att få pengar -> Har pengar för att leva. (PUNKT)
Vad lever vi för? Vill så jätte jätte jätte gärna veta!

Man lär sig något nytt hela tiden, det är en självklarhet.. Men en sak som inte är en självklarhet för alla är att man måste dra några vita lögner för sig själv.. Annars kommer man ingenstans! T.ex. tappat motivationen för skolan och inte pluggat till ett prov, så istället för att inte gå, så får man ljuga och säga till sig själv: Jag kan detta! och gör så bra man kan. Det räckte för mig iallfall, utan att ens öppnat boken för psykologin klarade jag ett svårt prov.
Det här provet fick mig att tänka på en sak som jag själv kom på...
Allt vi är; är våra minnen!

Men fan! FAN VAD JAG VILL HA MUSIK!! Herregud vad allt går segt ibland!

If I see you agian, I promise I'll say hi to you
You may not be fooled, but I can see it in your eyes

I'll follow you where ever you go, as long I'm wanted
Don't you miss those memorise we have togheter..

I'll practice all day long, just for you, so you can hear
Feeling down, take my hand and walk with me

Do you belive in miracles, like it is our destiny to be?

Just don't let me cry..

(don't even bother trying to understand)