När inget händer gör jag dumma saker.
"Jag kan inte sitta still"

Alltså herregud jag känner till och med av det! Jaaaäääääävlar bara så lite kvar, men kan inte hålla mig längre!

Det finns alltid den här dagen för alla, då vi tänker varför, hur och när om livet. Frågor som vad den betyder för dig, varför den är så mot dig, varför du gör som du gör och andra vardags grejer. Man tänker på framtiden och allt det där när man är i tonåren.. Men....

...Jag fick precis höra att man inte ska ta livet så seriöst, man kommer inte ut ur det levande.


All snack om att man inte kan förändras och sådant... Jag tror verkligen inte att man är samma person som man var igår. Man bygger på, förändrar eller tar bort saker från sitt personlighet. Saker ändrar.

Detta är vad man lär sig: Det finns en stjärna (det är du), över den är det dimma (det är vad du tror om dig själv = skit som förstör för stjärnan att glänsa), och över dimman finns mer saker som förstör... Så dimman och det som är över dimman kan förändras när du är med något speciellt (ändrar miljö), alltså du blir snällare, elakare eller något sådant. Men sen sakta byggs på igen och blir detsamma... Så du är alltid den du är. SÄGER DEM!

Jag tror att du är stjärnan, och över stjärnan finns dimman, det du tycker om dig själv. Lyckas du få bort dimman är du dig själv med andra ord och "lyser av självförtroende!". Men jag tror att du förändras för varje dag. Du kan vara den snällaste personen i din miljö ett år, och nästa vara en helt annan. Sen att folk förväntar sig att du är den snälla igen där.. Det vet jag inte, tror den kan försvinna beror på vad du har varit med om.

Varför tror jag att man förändras? Jo för att personligheten man får, när byggdes den? När man var ung.. Men vem bestämmer att den slutar skapas bara för man är över 18? Jag tror den slutar tills man är död.

Men egentligen, vem fan bryr sig... Måste sluta tänka så onödigt. Internet suger..

---

Jag vill flytta bort, jag vill leva på mitt sätt. Ehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh?

Det finns stunder man vill minnas, det finns känslor man vill känna hela tiden, det finns ställen man vill besöka..
Det finns allt, men varför ser vi det dåliga medan vi lever, och det bra på en skärm? Handlar allt om att supa och glömma?


"Glömma och förlåta"
"Glöm henne"

Men fuck glömma, glömmer man så har man inte levt! Minnet är en del av det som gör dig till dig. En del som gör mig till mig! Glömmer jag vad jag åt igår, så åt jag inget alls! Så enkelt är det. Glömde jag hennes telefonnummer och kan aldrig få det igen utan att fråga om, så har jag aldrig frågat! Fatta, man ska inte glömma! Men man kan gå vidare med livet, fast med minnet i behåll - på så sätt lär man sig av sina misstag!
Jag tycker det iallfall!

Det är viktigt att inte glömma sina egna tankar, oavsett om de är ovettiga... För att slippa tänka om dem igen.. Jag glömmer det, eller så förlåter jag för enkelt... Men varför tänker jag så mycket onödigt?!

---

På gång med en ny låt, denna är riktigt bra så den kommer bli något som jag kommer minnas. Jag är stolt över en innan och denna, men ingen av mina låtar har en RIKTIG text, en text som inte går att sudda...
Ska en vacker solig sommardag, medan kroppen sakta fuktas ned, och sitter lutad mot en stor sten nära sjön, skriva en fin dikt och göra om den till en låttext, det lovar jag mig själv!
minne; (D, A, Bm, G)

Jag har inte varit sjuk i 1 och 1/2 år, om inte mer och igår/idag är jag sjuk :(
Fan vad det suger! Det suuuuuuger! Så jälva dåligt att vara sjuk...

Man tänker; Fett nice, man slipper skolan och kan se tv! Men min hals brinner så varje gång jag hör skådespelarna överdriva med rösten får jag jätte ont i halsen av tanken...

Men fan jag kan inte sova, jag kan inte vara vaken! Vad ska jag göra? SKITTTTTTTTTTTTTTTTTT ATT VARA SJUK!

Aja väntar tills det börjar bra program på Disney Channel.. haha, det är skit filmer nu på morgonen! Dampar på TV Shop!