Har ni någonsin tänkt; "Gud straffar mig!"?
Jag tänker så just nu, men VAD straffar han mig för?

Liksom allting är bra, jag behöver inte kämpa eller något sådant. Men så FORT jag försöker, så ska det komma fram 1000 hinder. Så två ord: "Ge upp!" - blev det första jag tänkte.



Varför ska det vara så svårt? Okej, skit i det då... Men helvetet vad dagen förstördes! Och det hjälpte inte med att morsan ska förstöra MER!!!

Jaja... Det var ditt fel också, du ville inte komma fram till något...


Men men... På tisdag ska hela skolan få höra oss spela, hoppas jag inte blir nervös som förut då vi spelade på balen, så mina händer skakar! Det är jävligt irriterande, kan inte spela med skakande händer.
Både längtar och inte längtar tills tisdagen... För tisdagen är då jag får se, en del person, för sista gången... Och på tisdag säger jag farväl till de person jag får se nästan varje dag från 10 år tillbaka... Dem försvinner bara... Kabom! Vad riskerar jag för det? Är vännerna i gymnasiumet bättre? Hoppas...