Är det bara jag som känner att någon har slitit själen från mig? Eller att jag inte lever, men ändå rör mig?
Jag tror skolan dödar mig långsamt, om inte det vore för sommarlov - hade jag inte klarat av det...

---

Strax ska jag få spela gitarr igen, då tid inte är något problem! Då varje andetag inte blir räknade!

---

Måste säga en sak.. Är det bara jag som är en fegis, alltså finns det flera än bara jag som inte VÅGAR?
Jag lovar, nästa gång BRYR JAG MIG INTE, jag ska göra det!


Imorgon så har jag fått sova ut (hoppas jag!!).

Dreams keep us alive, and dreams are also the reason why we are weak, they are killing us when they become nightmares without our knowledge, telling us that we think we need, and not knowing that we getting unhappy about it!

I've always dreamed about you, but do you really know that I'm alive, that I'm still breathing? Am I something for you?

Those questions, wich are unanswered is killing me.

What if, one day, you decide to respond me...