Jag har märkt att jag bara skriver här då jag känner mig nere, annars har jag ingen lust... Så det kan vara det som gör min blogg så deppig, och att många har sagt "emo".

Jag kan se att min blogg-skrivande har ändrats på de senaste två åren, jag var mycket gladare för 2 år sedan än nu..

Om det gick byta namn på bloggen hade jag gjort det, för ni har tydligen aldrig fått veta min vardag... Haha fett dålig jag är på att namnge min blogg... Men ärligt; VEM FAN BRYR SIG?!

Här är ännu en dikt som jag skrivit.

People falling through our hands

We don't see them here

We can not bother every time

People falling down

A bird is flying away,

Someone burn it up

People don't feel ashamed

They don't know the pain

We wish we never be the same

As I felt this way

I can't be the same,

Tell me when I'll faint

Will people ever observe,

That we the same as yesterday, we're the same as today

Burning bird, feeling pain, we don't notice,

That the bird is a human,

That living; sad and alone.