När man får veta fel saker, så tänker man att det plötsligt blir kallt inombords. Men egentligen känner man sig väldigt varm, och allting känns fel. Det blir en jobbig klump i magen, och om det är riktigt allvarligt kan klumpen gå upp till halsen och håller man emot tårarna, blir klumpen större. Då en tår når ner till kinden, så försöker man förneka att det var en så stark känsla som fick ned denna tår - just den där tåren blir något man skäms över! Varför ska man få ner en tår på grund av en sådan liten sak som har ett så litet sammanhang, men i ett sådant stort betydelse?


Jag fick veta en sak nyss, som jag fick en klump i magen av. Det bör räcka, för jag fått den klumpen flera gånger, av samma orsak. Allt den skapar är bara hat en vetskap om förlust och min kropp överhättas onödigt mycket. Jag tappar koncentrationen, också tappar jag mitt medvetande från verkligheten, och undrar vart allt är på väg. Vad håller jag på med egentligen?!

Det borde inte vara så här svårt. Att man inte bara kan kontrollera känslorna mycket bättre?
Det är så mycket som är osagt, men det är så jag vill ha det, då jag ibland mår bra av det. Men oftast blir det för mycket att hantera!

Klumpen bara skapar oreda i mig, den vill mig ont! Hur kan hon vilja mig ont, då hon skapat klumpen?
Från och med idag ska jag försöka glömma! Gå vidare. Chansen har blivit så minimal att det är enklare att lyckas med det omöjliga! Jag ska börja ljuga för mig själv om att allt det du skapat inom mig är fel!