Vilken dag... Jag känner mig som ett nertappat glas! Laga mig!

---

Jag går som vanligt,
Tittar upp, där tittar du tillbaka..
Du tittar bort, tänker; låtsas som ingenting.
Jag tittar bort, fan också!

Varför så feg?
Varför så löjlig?
Varför så dum?

Jag kanske inte hör eller vet, men jag känner.
Känner tillräckligt för att vända ryggen och gå min väg,
tillräckligt för att tröttna, tillräckligt för att glömma självaste händelsen.

Du är som en eld låga; Står aldrig stilla och värmen hela mig. Du gör världen klarare då den är som mörkast. Men när lågan väl har slocknat, så har du slutat värma och ljuset som gjort allting klarare är borta! Det blir mörkt.